Amning

Min största utmaning just nu och det som tar upp mest av min tid och tankeverksamhet  (och ger mig mest gråa hår) just nu är amning! Direkt när vi fick veta att vi skulle få en tredje baby så började jag läsa på om amning och blev så taggad! Har två mer eller mindre misslyckade amningshistorier bakom mig med storasyskonen och denna gång ville jag verkligen, verkligen lyckas för att det är så behändigt, mysigt (när det fungerar som det skall) och för vår anknytning till varandra. 

Av tidigare erfarenheter visste jag att jag brukar ha rikligt med mjölk, att den stiger snabbt och att jag inte har lätt för att få mjölkstockning (aldrig haft). Så dethär skulle inte bli något problem, jess! Trodde jag. 

Det började bra, även fast det blev en kejsarfödsel och jag inte fick se Levi förrän han var tre timmar samt att han hade blodsockerfall innan min mjölk steg som gjorde att han behövde tilläggsmjölk (tacksam för donerande mammor som försåg Levi med mjölk innan jag själv kunde!). Jag hade läst på om att flaskmatning kan leda till tuttförvirring (att babyn ratar bröstet eller får fel grepp) och därför gavs tilläggsmjölken med spruta på BB. Vi låg hud mot hud 24/7 och Levi ammade fint då han orkade (han var en tröttis som mest sov) och natten till tredje dagen steg mjölken med besked. Ganska snabbt efter att vi kom hem från BB så började problemen. Levi fick inte rätt tag, han svalde massor med luft och bara grät och krånglade för det mesta. Och det blev bara värre! Och där är vi ännu. Lite bättre har greppet blivit pga av att hans läppband klipptes förra veckan (hos världens bästa läkare på Terveystalo som är expert på läpp- och tungband) men vi övar ännu dagligen på att få läppen rätt och vinkeln rätt. Och alltså mängden luft han sväljer! Därför har vi kolik i huset nu då. Så nu har jag då läst på om blockamning (suihkutissihoito) och försöker mig på det för att se om mina behag skulle lugna ner sig lite så Levi hinner med då han ska äta. Så nu ammar jag från samma bröst 3 gånger i rad innan jag byter. 


Mitt hjälpmedel för att komma ihåg hur många amningar jag har kvar på bröstet. Nu har jag alltså tre stycken kvar på höger, flyttar över ett hårband vartefter (börjandes med det röda så jag inte blandar bort mig vilket som är vad)

Och vartefter Levi växer och blir större och min mjölkproduktion lugnar sig skall vi hoppas att besvären minskar och att amningen enbart kan vara en stund av mys och trevligheter. Tacksamt nog har vi ibland nog sådana stunder redan, de kommer bara så VÄLDIGT sällan. 

Det var det om amning, frågor eller kommentarer?

Annonser