For you Josefine

5 Sep

Joråsatt, man hade visst en blogg! 

Här i Flink residence är det en massa snor och äckel, barnen blev förkylda i fredags och är inte ännu ens friska samt att Fredde och jag också däckat i flunssan nu. Så att sådant hos oss!

Men pysslat och grejat har jag ändå!


Men ja, släng hit en bloggrubrik eller två så jag har något att blogga om nästa gång!

4 år!

4 Sep

Idag skall vi fira vårt fadderbarn som fyller 4 år idag. Kommer så bra ihåg morgonen jag vaknade och hade fått ett meddelande på telefonen från Emma där hon skrev att deras Ennie blivit född. Jag var då ganska nygravid med Esther och jag minns att jag skrev åt Emma att oj så jag önskar att vi också var såpass långt att jag också skulle ha min baby i famnen redan. Och nu plötsligt har vi varsin 4 och 3,5 åring! Ja de fly våra år!

Pysslat

2 Sep

Ja, ni vet att jag älskar pyssel! Speciellt sånt som är enkelt och går snabbt. Ikväll gjorde jag en diamant med sugrör, det blev en lite mer avancerad modell denna gång.

Sysysy

2 Sep

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde var möjligt. Jag har förkortat 3 st gardiner. Är så imponerad av mig själv att det inte är klokt!


Här till vänster ser ni gardiner som inte längre är för långa. Ni ser även Esther som efter att ha varit krasslig i en vecka nu börjar vara återställd.

So it begins

15 Aug

Esther är på dagis och Max i förskolan. Tänk att den dagen kom! Då jag började blogga en augustidag 2010 trodde jag att den dagen alltid skulle ta slut, vips så gick 6 år! Morgonen gick över förväntan, barnen var glada och förväntansfulla och allt känns bra. 

Så här sitter jag och stirrar. Sköt upp min jobbstart eftersom det var tänkt att jag skulle vara med Mackan på förskolan men efter 20 minuter meddelade han att minsann kan fara hem, han klarar sig. Hur är det möjligt att en människa går från att vara totalt hjälplös till en självständig individ på bara såhär få år?

Nu skall jag sitta här och vårda mitt blödande mammahjära en stund.. På samma gång som jag gläds så över detta nya livskede, stora barn och nya utmaningar! 

Förskola

9 Aug

Nästa vecka börjar Max i förskolan, hur är det ens möjligt? Det betyder att dethär är sista veckan jag får vara hemmamamma åt honom. Aldrig, aldrig mer. Får jag gråta lite? På samma gång som det är så otroligt vemodigt är det också fint, roligt och bra. Allt har sin tid, skriver Gud i sitt Ord, och det är trösterikt.


Han är så fin, min Mackan. Min första baby.

Grönväxt

9 Aug

Igår inhandlade jag en grönväxt, och den gör sig så fin mot våra petrolblåa sovrumsväggar!


Hoppas den skall leva och frodas med oss här!

Kreativitet

8 Aug

Har haft kreativitetstorka en längre tid men nu flödar den igen!

Kom in på min Instagram @stuffbylina och häng med!

Fredag

5 Aug

Det var tänkt att jag skulle veckostäda (eller vi kan kalla det varannanmånadsstädningen) men bara det att reda upp i barnrummen ser ut att ta hela dagen så resten får vänta. En skall nämligen iväg på tjejkväll ikväll, ser så framemot det! För 5 år sedan fick jag nämligen 3 nya vänner och det är dem jag skall umgås med ikväll, till min stora lycka.

Vi har nyss avslutat projekt Max rum. Eller rummet skall få ny väggfärg och lite nya förvaringsmöbler och något skrivbord, men i väntan på tid, pengar och inspiration så blev det såhär.

Asuntomessut 2016

5 Aug

Fick möjlighet att fara iväg på bostadsmässan tillsammans med Fredde, utan barn igår, hur lycklig blir man då? Några timmar utan skrikande och bråkande barn kan vara a little piece of heaven on earth.

Vi gick inte in i alla hus eftersom jag hade förberett mig väl och visste vilka hus jag ville syna närmare.


Här har ni några godbitar. Men annars var jag inte sådär värst imponerad, känns som att man sett det mesta förr (utom objekt nummer 5 som var min favorit). 

Alla andra år vi besökt mässan har vi gått därifrån lite halvmissnöjda med vår egna boning, allt känns ju lite futtigt och fisigt i jämförelse, men inte i år nej! Skulle aldrig byta bort vårt hem och hus.

Denhär sku ja dock kuna byta bort:


Skämt åsido. Älskar henne till döds och saknar henne så fort hon inte är hos mig, men nog är hon så armadis mycket av allt, på gott och ont.

%d bloggare gillar detta: